Par- och familjeterapi

Parterapi & familjeterapi

Till mig kommer ni som par eller som familj och tillsammans bestämmer vi vilket fokus vi ska ha på samtalen. Man kan ha olika uppfattning om anledningen till problemet varav samtliga i rummet kommer få möjlighet att ge sin beskrivning. Jag kan ses som en termostat som bibehåller ett behagligt klimat i rummet genom att lyssna, utmana, vägleda och förmå er att lyssna på varandra. Våra samtal pågår under 75 minuter och tillsammans bestämmer vi hur många samtal ni vill ha. I slutet av varje samtal bokar vi utifrån behov in fler träffar.

Psykoterapeutisk inriktning

Familjeterapi är en av tre psykoterapeutiska inrikningar som man på universitetsnivå kan välja för att fördjupa sin kunskap. I den familjeterapeutiska inriktningen ingår även teoretisk och praktisk tillämpning av parterapi. De två andra psykoterapiinriktningarna är PDT (Psykodynamisk inriktning) och KBT (Kognitiv Beteende Terapi).

 

Som legitmerad psykoterapeut med inriktning familjeterapi har jag min teoretiska grund inom systemteori, salutogenes och anknytningsteori. Jag är utbildad och inspirerad av metoden EFT (Emotionellt Fokuserad Parterapi) och utöver denna metod och de teorier som ligger till grund för mitt psykoterapeutiska arbete så hämtar jag vid behov inspiration från andra teoretiska inriktningar och metoder för att på bästa sätt kunna hjälpa de familjer och par som jag träffar.

På bilden ser ni mig och en av grundarna till dagens familjeterapi och en av mina förebilder Salvador Minuchin.

Systemteori

Familjeterapi har en systemteoretisk grund. Detta innebär i korthet att familjen kan ses som ett mänskligt system (en helhet) som består av flera individer (delar av helheten). Delarna i ett system hänger samman i ett ömsesidigt samspel där alla delar påverkar och påverkas av varandra. Sker en förändring i en del av systemet så påverkas också de andra delarna. En familj består av olika subsystem vilka kan vara relationen mellan förälder/barn, förälder/förälder eller barn/barn. I subsystemet förälder/förälder ingår även parrelation och om denna relation utsätts för olika stressfaktorer påverkar detta i sin tur även de andra delarna i systemet.

Anknytningsteori

John Bowlby är grundaren av anknytningsteorin vilken senare vidareutvecklades av Mary Ainsworth. Anknytningsteorin i sin korthet innebär kvalitén på våra tidigare relationer till våra omvårdnadspersoner och hur denna relation påverkar oss själva och relationen till andra i framtiden. I relation till andra människor utvecklas vi, både i gott och ont, som individer och de erfarenheter som vi bär med oss från vår barndom påverkar i sin tur relationen till vår partner m.fl. Beroende på våra erfarenheter från relationen med våra omvårdnadspersoner skapar vi olika anknytningsmönster vilka är Trygg anknytning, Otrygg-undvikande anknytning, Otrygg-ambivalent anknytning och Otrygg-desorganiserad anknytning. Genom att bli medveten om sina egna och ens partners inlärda anknytningsmönster kan man lära sig nya sätt att förhålla sig till varandra.


Länk till ett videoklipp om anknytning: THE ATTACHMENT THEORY: How childhood affects life

Salutogenes

Begreppet salutogenes myntades av Aaron Antonovsky. Salutogenes betyder hälsans ursprung och är hämtat från latinets salus (hälsa) och grekiskans genesis (ursprung). Utifrån ett salutogent förhållningssätt så har man fokus på vilka faktorer som orsakar och vidmakthåller hälsa. Motsatsen till salutogenes är patogenes, vilket innebär att man lägger fokus på det sjuka. Istället för att söka efter olika stressfaktorer intresserade sig Antonovsky för vad det var som fick vissa människor att hantera det som upplevdes stressande och hotande. Han hade en idé om att alla individer har tillgång till självläkande förmåga och att denna är kopplad till individens inre känsla av kontroll, vilket innebär att individen själv kan styra och påverka sitt liv. Ett exempel på att ha ett salutogent förhållningssätt kan vara när jag träffar en ungdom som haft stor skolfrånvaro och under en vecka varit frånvarande fyra av fem dagar. Jag intresserar mig då för vad det var som gjorde att ungdomen gick till skolan den dagen.

EFT/EFFT (Emotionell Fokuserad Parterapi/Emotionell Fokuserad Familjeterapi)

Sue Johnson är en av skaparna till metoden EFT som senare vidareutvecklats till EFFT och som har en tydlig förankring i anknytningsteorin. Fokus ligger framför allt på de emotionella band som finns mellan individerna i par eller familjerelationerna.


Metoden bygger på tre faser där fokus i första fasen är att synliggöra parets negativa mönster och att paret lär sig att bryta det mönster som gör att de fastnar i en negativ spiral av klander, försvar och kritiska kommentarer. För att bryta ett inlärt negativt mönster behöver båda samarbeta, lyssna på varandras beskrivningar och se hur man själv genom sina tillvägagångssätt påverkar och påverkas av sin partner.


Nästa fas går man in i då paret blivit medvetna om sina inlärda mönster och är redo börja bryta sina negativa mönster.

I den andra fasen har man fokus på den individuella sårbarhet som påverkar och påverkas av relationen till den andra. Paret får lyssna och stödja varandra i de känslobeskrivningar som framförs. Genom att lyssna och stödja varandra minskar man oro, tomhet, ensamhet och fiendskap och stärker tillit, trygghet och intimitet.


I tredje fasen har man fokus på att hitta nya förhållningssätt till hur man bemöter varandra i relationen vilket kommer att stärka och vidmakthålla tilliten, tryggheten och intimiteten i relationen.

Länk til videoklipp om EFT: Sue Johnson beskrivning av EFT

Ytterligare viktiga komponenter

För att uppnå en bra grund för psykoterapi så är för mig allians och humor två viktiga inslag. Alliansskapandet är något som pågår under alla samtal, men grunden läggs vid våra första möten. Detta innebär i sin korthet att vi vid första samtalen lär känna varandra, att ni ges möjlighet att ställa frågor, att ni får beskriva vad det är ni sökt hjälp för och att detta tillsammans med er uppfattning om mig som person kan bidra till en trygg och tillitsfull psykoterapi. Humor är för mig en viktig ingrediens i mötet med andra människor både i och utanför terapirummet. Att kunna pendla mellan allvarsamma teman och humoristiska inslag kan göra samtalen mer lättsamma och skapa goda förutsättningar för att nå en positiv förändring.