Då lämnar vi år 2022 ett år som bjudit på mycket spännande, roligt och utvecklande gällande min roll som privatpraktiserande psykoterapeut, handledare och föreläsare. Men också ett år som utanför verksamheten stått för sorg och frustration i form av krig, unga män som dödar varandra och valtjafs. Så även om jag nu lyfter fram mina lyckliga stunder från detta år, vill jag ge de som genomgått olika svårigheter en kärleksfull nyårskram och önskar er ett behagligare 2023.
Jag tog efter sommaren det slutliga steget mot att inte längre vara anställd. Ett steg som kan ses enkelt, men det fanns många tankar kring detta. Och den främsta anledningen för min oro var att inte längre skulle ha fina och trevliga kollegor (öppenvården i Ystad) vid min sida och det andra var att jag inte lika ofta skulle få arbeta med barn och ungdomar i rummet då detta inte sker så ofta som privatpraktiserande. Men jag får indirekt arbeta med barn och ungdomar och detta genom att stärka deras föräldrars parrelation, att föreläsa till blivande föräldrar och då ha extra fokus på att deras pappor ska bli närvarande i familjelivet och att jag har äran att handleda olika arbetsgrupper som i sin tur stödjer familjer.
I PSYKOTERAPIN har jag fortsatt att erbjuda parterapi och generationssamtal. Jag har under hela 2022 varit fullbokad med kö vilket för mig låtit mig förstå att jag faktiskt gör ett bra arbete. Men eftersom jag inte har möjlighet att hjälpa alla som efterfrågare detta har jag valt att hyra ut min lokal till två kunniga och trevliga vänner/kollegor, Titte Hallin och Eva Thalén. Tillsammans ska vi göra vårt bästa för att stärka de vuxna relationerna under det kommande året.
Jag har även fått äran att träffa vuxna barn och deras föräldrar som valt att stärka relationen. Jag har format ett upplägg, som inspirerats av metoden ABFT och började att formas efter att jag hade äran att lyssna på Görel Fred och hennes intressanta arbete. Ett riktigt intressant arbete
.
Jag har under det gånga året träffat ett tjugotal arbetsgrupper i HANDLEDNING. Ett riktigt roligt och utvecklande arbeta både för mig och gruppen. Jag börjar finna mig själv i denna roll, något som skett både genom att lyckas och misslyckas. Grupperna har gett mig konstruktiv feedback som jag sedan tagit med i min egen utveckling. Inför år 2023 kommer jag fortsätta detta mycket roliga arbete, och kommer då behöva skära ner på psykoterapin.
Sist men inte minst vill jag skriva något om de MVC som valt att erbjuda min FÖRELÄSNING till blivande föräldrar, med extra fokus på pappan. Jag har äran att samarbeta med Barnmorskegruppen Öresund, Admira kvinnohälsa och Hälsomedicinskt center. Jag kände mig själv som en bortglömd pappa när jag skulle bli förälder för första gången. Av förståeliga själ hade man på både MVC och BVC störst fokus på mamma och barn, men då vi senare i barnens liv ofta hör talas om den frånvarande föräldern (pappan) ville jag genom denna föreläsning förebygga risken för en frånvarande förälder. Föreläsningen har med åren formats till en tvåtimmars onlineföreläsning som blivit attraktiv för båda föräldrarna. Jag har dock en önskan att det förebyggande arbetet även lyfts upp på regional nivå, och att det fortgår som pappagrupper efter födsel. För vi pappor är viktiga. Vi behöver ta större plats i familjelivet, men för att vi ska kunna göra detta behöver vi ges plats!
Så med denna ”korta” reflektion vill jag nu önska er alla ett underbart 2023!
Cyberkram från mig till er.
Då har vi lämnat ytterligare ett år bakom oss. Ett år som arbetsmässigt varit givande på många sätt. Som tur är inte så utmanande då jag med facit i hand klarade av att fördela tre arbetsområden väl, terapier, föreläsningar och handledning. Jag minns Kjell Hanssons gamla råd ”Don´t kill your darlings”, dvs gör inte för mycket av det du tycker är roligt för då är risken stor att du börjar tycka att detta är tråkigt. Så med andra ord har jag lyckats finna ett bra upplägg.
TERAPIER:
När det gäller mina terapier är det fortfarande främst parterapi som jag erbjuder, men under året som gått har jag även haft äran att hålla sju generationssamtal (ett upplägg på fem samtal), där jag har fokus på vuxet barn och dess förälder/föräldrar. Men man blir aldrig fullärd varav jag i mars kommer gå en tvådagarsutbildning för Görel Fred med fokus på relationen mellan vuxet barn och föräldrar. Kan här tilläggas att mitt upplägg för mina generationssamtal är inspirerade av hennes arbete samt ABFT och EFT/EFFT.
Jag har idag träffat närmare 400 par sedan jag påbörjade mina privata terapier i Mari Matssons lokal i Malmö. Jag är trygg i min roll som parterapeut, men kommer på mig själv att göra samma sak om och om igen. Ibland blir jag rätt trött på mig själv då jag ofta säger samma sak på grund av att bekymren jag möter i terapin många gånger är av liknande karaktär.
Jag har valt att fördjupa jag mig ytterligare i hur anknytningsteorin påverkar oss som par och föräldrar och till hjälp har jag Tommy Waad och Gerd Elliot och deras utbildning om EFFT (Emotionell Fokuserad FamiljeTerapi). Väldigt intressant, lärorikt och jag får med mig nya perspektiv på de bekymmer jag stöter på i mina terapier.
FÖRELÄSNING:
Som tidigare år håller jag regelbundet i min föreläsning till blivande föräldrar med extra fokus på pappans roll. Men jag har även fått äran att hålla i min föreläsning till föräldrar med barn i åldern 0-6 år. Även denna föreläsning har extra fokus på pappan. Pappor ska TA plats men behöver även GES plats och jag hoppas att den nya socialtjänstlagen kommer arbeta mer förebyggande även då det gäller papporna. Vi behöver fler föreläsningar, men främst pappagrupper eller andra forum där pappor kan ses och tala med varandra om upplevelser, tankar, känslor kring att vara pappa.
Jag har under det gångna året föreläst för några familjecentraler och under det kommande året har jag redan några inbokade föreläsningar. Och det som gör dessa föreläsningar extra givande är för att de kommer hållas fysiskt och inte enbart online.
HANDLEDNING:
Jag är nu inne på mitt sjunde år som handledare och jag stormtrivs verkligen i denna roll. Jag känner mig trygg i min roll, men än idag dyker osäkerheten upp och jag ställer mig frågorna, Vad håller jag på med? Är detta handledning? Kan jag ens detta? När detta sker har jag i minnet en beskrivning, som främst gäller terapeutens roll vid olika behandlingar, där det visat sig att osäkerheten hos terapeuten ibland kan vara till fördel. Osäkerheten får en att söka svar på tankar och känslor som uppstått vid olika situation i stället för att känna sig allt för bekväm och bara luta sig mot tidigare erfarenheter och teoretisk kunskap.
Idag har jag en blandad kompott av grupper, men med åren har det blivit mest familjehemsvård och öppenvård. Eftersom grupperna idag väljer ha mig kvar mer än en termin som handledare gör jag förmodligen något bra. Och de grupper jag har/haft äran att träffat är kunniga, erfarna och har en närhet till humor. Så jag är tacksam för allt ni lär mig!
Jag önskar er alla ett inspirerande, utvecklande och förbaskat roligt 2025!
/Marcus